Bensinstationskedjan Union 76s skyltar har blivit en del av allas vår bild av USA. Antingen vi sett dem på plats längs någon Interstate Highway eller känner igen dem från en amerikansk roadmovie. Stora lysande orange bollar på höga master, med sifferkombinationen snitsigt målad i mörkblått och vitt.
 
Nu plockas de brandgula bollarna ner en efter en. Union 76 är sedan länge införlivat i den ännu större koncernen Conoco Phillips, som tycker att det räcker med helt vanliga platta skyltar. Och att siffrorna gör sig bättre mot en röd, inte en orange, bakgrund.
 
Men Conoco Phillips bollplockning möter motstånd. På internet cirkulerar namninsamlingar till försvar för dessa motorvägarnas lysande landmärken. Det finns en hel webbplats, http://www.savethe76ball.com/ med samma syfte.
 
Kanske kan reaktionen jämföras med svenskarnas känslor när Sparbankerna bytte bort sin välkända ek.
 
Den gamla trygghetssymbolen devalverades till något som mest såg ut som en sliten femöring. Och även om 76-bollens försvarare talar om den som ett designmästerverk, så tror jag att reaktionen också nu ytterst handlar om något annat.
 
Union 76 reste sina bollar på 1960-talet, långt före alla oljekriser, i en tid då bensinen var billig, särskilt i USA, och det aldrig talades om växthuseffekten. Längtan tillbaka till den tiden delas av många, särskilt de som då var unga. Framtiden var aldrig så ljus - och heller inte så bilburen - som då.
 
Och den längtan är knappast begränsad till amerikaner. För varför skulle annars rivningen av en BP-mack längs Ringvägen i Stockholm utlösa upprörda insändare eller svenska eternitkramare samla på sig bilkuddar med Gulfsymboler.